En vecka kvar
En vecka kvar till avfärd och igår hade vi släktkalas för vår elvaåring.
Den enda som fastnade på bild är min släkting med mest energi men här satt han still några sekunder ☺️
Efter att alla åkt gick luften ur denna familj.
Jag har jättesvårt med avsked och även Noah har ärvt det och det blir så påtagligt att det dröjer lång tid innan vi ses nästa gång.
Med livet vet man ju att mycket kan hända också och det är en särskild känsla att tänka på att vi kommer befinna oss långt bort.
Jag är väldigt glad över att några familjemedlemmar kommer komma i vinter och att jag kommer få massa tid med två av mina syskonbarn.
Vi blev lite handfallna efter kalaset, all ledig tid har gått till att packa och fixa med huset som ska hyras ut och igår kväll hade ingen av oss varken ork eller lust att fortsätta greja.
Vi såg Lasse Lindrothdokumentären, tänk att det gått tjugo år sedan, minns det så väl.
Vad minns ni för särskilda händelser där man vet precis var man var och hur man fick veta?
För mig är det Estonia, 11 september, Tsunamin, Anna Lindh och terrordådet på Drottninggatan.
Nu dags för träna och sedan ska vi luncha med en Rikstensfamilj som funderar på att slå slag i saken och hälsa på i vinter.
Härligt!
Ha en fin söndag.