allenheim i thailand

Just den här perioden får jag upp så många minnen i mina sociala medier då det är denna tidpunkt som vi tidigare har åkt hem efter våra longstay. 

Detta minne är efter vår första longstay och igår så var det exakt tre år sedan vi satte fötterna på Arlanda efter att ha gjort vårt första och största livsäventyr. 

5,5 månad i Thailand, med facit i hand så är jag otroligt stolt över att vi vågade och vi kände INGEN som gjort något liknande. 

Det är nästan svårt att minnas vart vi fick inspirationen mer än otaliga resor till Thailand som gett en enorm mersmak. 

Jag minns så väl den vårdag när jag med stapplande steg gick in till min dåvarande chef och berättade om våra planer och bad om tjänstledighet. 

Jag var så otroligt nervös, jag älskade mitt jobb och ville verkligen komma tillbaka, men vi hade nog åkt oavsett. 

Det beslutet är dock inte lika lätt att ta när man ska göra något som man aldrig har gjort tidigare. 

Jag hade tur och fick tjänstledighet vilket även skapade en trygghet. 

Väl i Thailand så minns jag så tydligt att jag sa till varenda en att detta är en "once in a lifetime" och vi kommer aldrig mer kunna göra en liknande resa. 

Svaret jag fick från varenda en var samma:

Ni kommer aldrig kunna sluta göra något liknande. 

Nu med facit i hand vet vi vilka som fick rätt ☺️

Det blev såklart en stor omställning att komma hem till Sverige och det var mycket som vi tänkte på som vi inte tänkt på tidigare då livspespektivet ändrat sig så. 

Vilket det är omöjligt att inte göra då Thailand inte är ett land som Sverige någonstans och har en helt annan kultur, religion, syn på livet men också har en helt annan standard på hela samhället. 

Där en normal lön för en thailändare är 300 baht per dag, cirka 100 svenska, på sina håll även betydligt lägre. 

En vardaglig grej som jag minns extra starkt var att gå in på Ica maxi efter dessa månader. 

Jag blev helt yr i huvudet, bara av att gå till kylen och öppna och se alla alternativ av samma produkt. 

Det kändes så onödigt faktiskt. 

Känslan av att vi lever i ett konstant överflöd blev väldigt stark. 

Synen på det egna hemmet ändrades också. 

Vad är det som gör att vi klarar av att leva trångbott under så lång tid här men varför behöver vi ett stort hus hemma?

Jag kunde även titta på alla saker i hemmet och känna "varför". 

Varför faller man in i trenden och hela tiden köper nytt? 

Det är för mig en kick i stunden men inget långvarigt. 

Även det kändes så onödigt och jag har faktiskt sålt av flera av dessa saker då det bara var en kortvarig materiell lycka. 

"Men hur har ni råd"

Detta är absolut den mest ställda frågan sedan vi började med att förändra hela vår livsstil. 

Det är ju otroligt privat att prata om pengar men de som känner oss vet att ingen av oss är höginkomsttagare. 

Det är dock lätt att tro att man måste ha massa pengar för att göra något liknande men då tänker nog inte alla på att allt de gör hemma kan kosta betydligt mer än detta. 

Därmed inte sagt att det inte kostar men detta har ju inte kommit gratis till oss utan krävt en massa uppoffringar. 

Jag och Johan delar dock samma syn på livet och har enligt mig en realistisk syn på livet. 

Jag vet flera som sparar allt till pensionen för att då leva livet till max. 

Jag vet inte om mitt tuffa liv har format min livssyn men jag tar inte framtiden för givet. 

Vem vet hur man mår då eller om man ens får uppleva den tiden i livet. 

Okej, kanske lite dystert men jag vill verkligen få ut så mycket av livet nu. 

Här och nu. 

Det är även nu vi är en familj och åren tickar på och snart har Noah ett eget liv. 

Jag vill verkligen maxa vår familjetid och ge honom en barndom som var full av familjetid och upplevelser. 

Därmed inte sagt att vi kommer stå barskrapade och har investerat pengar till framtiden också. 

Dont worry 🙃

Men hur tar man steget till ett annat liv? 

Jag är väl medveten om att vi alla vill leva våra liv på olika sätt och det tycker jag alltid man ska respektera. 

Det här skriver jag till er som är nyfiken på något liknande eller bara vill veta hur vi tänker kring vår livsstil. 

Här kommer några steg som jag tycker är viktiga. 

*När du/ni väl bestämt er för att testa en longstay och har barn så är det absolut viktigaste att säkra en skolplats. 

Har man skolbarn så faller allt om inte detta är garderat. 

Flyg och boende kommer som ett steg efter detta. 

Eftersom svenska skolorna har begränsade platser då de vill hålla klasser med färre elever så blir det fullbokat. 

Internationell skola har aldrig varit ett alternativ för oss utan vi vill att Noah följer svensk läroplan. 

*Säkra en inkomst. 

För oss har det varit ett måste att något kommer in på kontot varje månad. 

Det absolut starkaste kortet vi har här är huset hemma som vi hyr ut. 

Nu bor vi i Stockholm vilket säkerligen ger lite extra hyresintäkter men under denna resa har jag träffat människor från norr till söder, från större städer till byar och samtliga hyr ut sin bostad.

Alltid värt att testa!

*Se över din livsstil väl hemma. 

Vi har ju alltid älskat att resa och lagt mest pengar på det. Det går dock att resa lite mer smart och vi har tre somrar gjort väldigt häftiga resor genom husbyten. 

Då bor vi i stort sett gratis. 

Detta var dock innan pandemin, en fördel med pandemin var att vi kunde lägga mer krut på att spara till Thailand. 

*Se över vardagliga utgifter och nöjen. 

Även om vi är otroliga livsnjutare och älskar att hitta på saker så lägger vi mindre pengar på detta om man jämför med många som vi känner. 

Vi åker inte till varenda nöjespark på sommaren, vi åker inte till sommarställen i Sverige som "kostar skjortan". 

Vi åker inte på all inclusive resor som kostar mer än en resa till Thailand i slutändan. 

Noah går inte på varenda aktivitet som ploppar upp. 

Han får välja en aktivitet att testa på och det räcker. 

Alla föräldrar vet ju hur dyrt det är med hockey, fotboll, ridning och så vidare. 

*Ordna loppis. 

Ja alla som känner oss vet hur många loppmarknader som vi har stått på och i höstas gick marketplace varm. 

Vi är väldigt duktiga på att rensa hemma och sälja ALLT. 

Många bäckar små och mycket blir ju välbehövliga fickpengar. 

*Huset. 

Förlåt kära hem men du är den som vi lägger minst pengar på. 

Jag tror att vi alla märkte att vad många det var som plötsligt renoverade sina hem under pandemin. 

Självklart är det ibland ett nödvändigt ont men ibland inte.

Vi har okaklade badrum, vi har inte det senaste köket eller de flådigaste tapeterna. 

Jag tycker ändå vårt hem är fint då jag vet vad det istället har gett oss. 

Hur är det att leva i Thailand?

Väl på plats i detta underbara land så kommer man långt med ett öppet sinne. 

Viktigt att komma ihåg att vi är svenskar men vi är gäster i detta land. 

Genom åren har jag märkt att många förväntar sig samma service och bemötande som i Sverige och det får man direkt lägga åt sidan.  

Du kan få vänta länge på maten på restaurangen, du kan få annan mat än den du beställt, din moppe som du hyrt kanske kommer några timmar sent, det blir helt enkelt inte som du tänkt dig. 

Men det sker oftast med ett stort leende och en avslappnad stil. 

Hur många gånger har man inte hört "relax Madame" 😀

Jag var senast igår med om en händelse som är så typiskt thai. 

Jag gick för att göra pedikyr och fick börja med att välja färg. 

Jag ville verkligen ha vita tånaglar då jag tycker det är fint så plockade ut den vita färgen. 

Under tiden filade hon och gjorde fötterna fina men återkom flera gånger med förslag på ny färg. Jag tackade vänligt nej och pekade på den vita flaskan. Jag vill ha vita jag tycker det är fint. 

Sagt och gjort. 

Jag lutade mig tillbaka och passade på att blunda. 

Plötsligt var fötterna klara och det var en mycket nöjd thailändska som med ett stort leende visade upp sitt verk. 

Sway mak! Mycket vacker!

De vita tånaglarna lös med sin frånvaro, däremot gråa glittriga naglar. 

Hon var så nöjd så jag betalade glatt och tänkte att nästa gång kanske jag får mina vita naglar ☺️

Värt att komma ihåg är att långt ifrån alla thailändare har gått i skolan och att ha lärt sig engelska är inte en självklarhet. 

Många har lärt sig engelska fraser i mötet med västerlänningar. 

Denna skylt säger mycket tycker jag. 

Som sagt du är gäst här. 

Jag gick på thaiundervisning under våra två första longstay och lärde mig en hel del som jag med glädje använder mig av nu. 

Det underlättar också en hel del! 

Säkerhetsmässigt får du tyvärr vara med om vissa saker som kan vara främmande hemma. 

Trafiken kan på sina håll vara helt galen och du kan se thailändska barn köra moppe i full fart. 

Jag har även varit på flera thailändska fester där det är fullt normalt att hoppa upp på moppen fast du knappt kan gå. 

Att åka taxi kan innebära att du sitter på ett flak om du inte kollat upp detta innan. 

Det finns många djur som kan innebära fara. 

Streetdogs, närgångna apor, giftiga ormar osv osv. 

Thailand kanske inte är landet för dig som är den oroliga typen 🙈

MEN!

Jag ÄLSKAR Thailand och jag känner mig så hemma här på alla sätt och vis. 

Med handen på hjärtat har jag väldigt sällan, och kan nog nästan påstå, inte blivit irriterad på en thai. 

Jag blir tvärtom väldigt inspirerad och insuper deras goda energi. 

Däremot blir jag otroligt irriterad när jag träffar svenskar som talar nedlåtande till thaien eller bara en massa skit om thaien. 

De tycker jag ska stanna hemma faktiskt. 

Det bästa med att vara på en longstay är att man träffar otroligt likasinnade människor. 

Där alla vet vilka uppoffringar som man har gjort för att förverkliga detta. 

Där alla söker en annan livskvalité, där alla pratar varmt om familjetiden, där alla vill vara mer med sina  barn och där karriären spelar mindre fokus. 

Där det inte är viktigt vad du jobbar med men viktigt hur du är som person. 

Det ger minnen och vänner för livet. 

Tack Thailand för ALLT som du har gett oss som familj. 

Bilder från när vi precis kommit till Thailand i november 21. 

Otroligt tacksamma över att vi än en gång lyckats förverkliga en livsdröm. 

Och det mitt i en pandemi med allt pappersarbete som krävdes. 

Väl värt allt ❤️