allenheim i thailand

Johan gästbloggar.

 

Onsdag eller lillördag som vi kallar det började precis som vanligt. Familjen samlad en liten stund på morgonen innan Noah far iväg till skolan. Därefter blev det träningspromenad för mig och Stina. När vi kom hem så funderade vi en stund på om det skulle bli frukost ute eller en tidig lunch istället, vi äter ju ogärna ute två gånger samma dag. Lunch fick det bli och vi bestämde oss för att ta en lång tur runt ön innan. Vi började med att åka mot Saladan, hamnen och ner till platsen där du kan besöka mangrove-träsket. Där passerade vi en död påkörd Varan, trots att det självklart händer då och då så blev jag ändå lite berörd när jag såg den. Låg där längs med vägen alldeles livlös. Fick en liten tanke om att flytta bort den från vägen men vet inte riktigt vad som gäller med döda djur här så den fick ligga kvar.

 

Vidare mot Old Town för att svänga av upp över bergen och bort mot Klong Nin. Den vägen är både maffig och mysig att glida över, vi fortsatte i sakta mak förbi Richy, Harrys och alla de andra restaurangerna längs med vägen. Efter några kullar upp och ner kommer vi fram till en längre raksträcka, vi kör ju inte särskillt fort utan vi vill ju se så mycket som möjligt när vi är ute och åker.

 

Plötsligt svishar det förbi en tjej i väldigt hög fart, håret fladdrar i vinden och det går riktigt fort. Där körde hon förbi alldeles för nära tänker jag, varför inte säkra upp och gå ut lite mer till höger vid omkörning? Oj va fort hon körde ropar Stina, ja verkligen svarar jag. Tjejen fortsätter framåt i hög fart och vattnet från gropar och pölar skvätter omkring henne. 

 

Vi tänker inte mer på det men 5 minuter senare kommer vi över en kulle ner mot en skarp vänstersväng, där möts vi av en man som står i vägen och signalerar att vi ska sakta ner än mer än vad vi redan kör. Direkt får jag en klump i magen, ni vet när man känner på sig att något otäckt har hänt. När vi passerar svängen ser jag först ett par bilar som står stilla på vägen, därefter ser jag en kraschad "moppe" och sist drar sig mina ögon mot marken och där ligger tjejen vi strax innan såg köra förbi. Hon ligger på rygg med stängda ögon och knäppta händer på magen, hon såg fridfull ut, som att hon sov och drömde om vita stränder och palmer, men så var det inte, hon hade råkat ut för det värsta man kan tänka sig. 

 

Eftersom vi självklart inte stannade för att titta, det stod redan andra där som kanske var inblandade eller bara sett kraschen och skulle hjälpa till åkte vi sakta vidare. Men efter ca 300 var vi tvungna att stanna och bearbeta vad precis bevittnat. Då kommer det en farang på väg mot olyckan, vi stoppar honom för att göra honom uppmärksam på att det hänt något efter nästa sväng, när vi berättar så säger han; jag måste åka dit, det kan vara en vän till mig. 

 

Den här händelsen låg sedan som en dimma över resten av dagen, det är svårt att hämta sig tycker jag och vi har pratat väldigt mycket om det vi upplevde. Så många frågor, varför körde hon så fort, hade hon bråttom eller var det bara känslan av vinden i håret som lockade? Skulle hon klarat sig med hjälm? Hade hon familj på ön? Hur går dödsbud till i Thailand? Stackars familj och vänner som nu får veta att de mist någon i sin närhet osv. osv. 

 

Långt senare på kvällen ringer jag en vän i Ban Phe för att snacka lite om gemensamma projekt och väder och vind där, vi har ju haft storm och monsunregn som bland annat skadat vårt hus en del. Då kan det vara skönt att checka in med en annan svensk som bor permanent. Han börjar då med att berätta att hans nära vän och vår gemensamma bekant samma morgon somnat in och hittats hemma. Och även om det var en person med ett hårt liv bakom sig så blev det då extra påtagligt. 

 

KÖR FÖRSIKTIGT - ANVÄND HJÄLM - OCH TA HAND OM ER DÄR UTE!