allenheim i thailand

I förrgår när jag skrev så väntade jag otåligt på att de skulle ringa från ortopeden och gå igenom ett byte av smärtlindringen som utlovat. 

Inte ett ord och kvällen och natten närmade sig och det är faktiskt med fasa för natten är alltid värst. 

Igår så var jag så kraftlös. 

Lite sömn och smärta kan slå ner den starkaste. 

Var väl så trött att jag ens inte märkte jag gick omkring så här ☺️

Eller var det i förrgår?

Dagarna flyter ihop. 

Ännu en lång väntan igår trots fler påtryckningar. 

Jag var så kraftlös att jag ens inte orkade göra mina övningar och inget gick ner i kroppen. 

Till slut fick Johan nog och åkte till sjukhuset och avdelningen. 

Det här går inte!!!!

Jag har inte haft fungerande smärtlindring sen i lördags samt illamående och kräks. 

I denna viktiga fas av återhämtning så backar jag. 

Han fick prata med en sköterska som väl så gott hon kunde försökte hjälpa till. Var väl medveten om att jag hört av mig för att få hjälp sex dagar i rad och sa det är hemskt men att de skickat allt till läkarna och bara de som kan ändra smärtlindringen. 

Hon skickade med fyra illamåendetabletter men sa hon får inte skicka med smärtlindring. 

När Johan kom hem och berättade den dåliga nyheten så var det som om allt hopp rann ur mig. 

Resten av kvällen låg jag på sängen och bara grät. 

Hur mycket ska en människa orka? 

Jag har aldrig varit med om något liknande. 

Detta är min åttonde protesoperation och jag har aldrig varit med om liknande eftervård som nu. 

Då har jag legat kvar betydligt längre på sjukhus och sedan haft all hjälp. 

När något inte fungerat som smärtlindring har det snabbts hittats alternativ. 

Vart är sjukvården på väg och hur långt har det inte gått? 

Jag är mållös samtidigt orolig vad detta kan bli för konsekvenser. 

Innan operationen gick de noga igenom riskerna med denna typ av operation och hur viktigt tiden efteråt är. 

Och nu står jag helt själv och vet inte vad jag ska göra. 

Hur hittar man hopp och kraft i en svår situation? 

Idag behövde jag få komma iväg och skingra allt. 

Johan tog med mig i bilen och färden gick till vännen Kicki. 

Hon lagade mat till mig. 

Vegetarisk färs med spagetti. 

Detta blev den första riktiga måltiden sen dagen innan jag las in för operation som var förra söndagen. 

Och det smakade himmelskt!!!

Det var så gott så jag tog till och med mer. 

Jag tror min kropp jublade. 

Fick även min hundenergi och sedan la vi oss på soffan och pratade medans Johan satt i möten. 

Och sedan åkte vi så hem igen. 

Stort tack igen för allt Kicki. 

Du är bäst! 

Hade mobilen framme hela tiden och på men tyvärr inget än från sjukhuset. 

Det är tyvärr så allt ser ut just nu 😔