Det brinner
(Så scrolla ner för dagens inlägg om du inte läst det).
När Noah kom hem från skolan så behövde vi åka in till Doktor Pad och lägga om hans hand igen.
Tyvärr så brinner det ordentligt på Lanta Noi.
Egentligen märkte jag inte det så mycket här på Garden Hill mer än att det stack i ögonen men fick nästan en chock när vi kom ner till Saladan.
Oj vad det låg tung rök.
Otroligt obehagligt att andas.
Usch så obehagligt med bränder.
Torkan hjälper onekligen inte till.
Men vilken eloge till alla som hjälpt till idag, skänkt mat och vatten till räddningspersonalen och bistått.
Hjältar..
Kolla vilken skillnad när vi kom hem.
Här var himlen liksom blå.
Och så stora avstånd är det ju inte.
Packade iordning lite här hemma då vi hade trevligheter på G.
Vi var hembjudna till min vän Caroline och vi hade bestämt att köra lite tachoknytis.
Choo kom och hämtade och det räckte med att säga "the teachers house" så visste han ☺️
Så mysigt att komma hem till Caroline.
Trots att vi umgåtts så mycket så har jag aldrig varit här?
Konstigt hur det kan bli.
Men en sådan lantlig idyll.
Jag älskade det!
Så otroligt mysigt, härligt, kul, trevligt att hänga så här en vardag.
Och för mig ett extra stort plus att ha med min tonåring och även vara med Carolines familj.
SÅÅ familjärt.
SÅÅ hemtrevligt.
Vi lagade så mat ihop och alla gjorde något.
Urmysigt.
Hade så härliga samtal under middagen.
Så mycket skratt.
Måste säga ändå att jag älskar när Noah bjuder på historier om allt vi gjort.
Hör ju själv hur det låter och hur folk viker sig av skratt.
Nog är vi en familj med extra allt ☺️
Även om det var en otroligt rolig kväll så är det vardag och allt som hör till så plikttroget kom så Choo och hämtade oss och messade denna bild när han var redo.
Verkligen ännu en dag att lägga på minnesbanken.
Som jag brukar säga- tacksamheten 🙏🏻