allenheim i thailand

Det klart att det kändes lite konstigt att vakna upp på födelsedagen utan familjen. 

Min allra första födelsedag någonsin utan familjen och för vissa kanske det inte är en stor grej men för mig är det det. 

Därför blev jag så extra rörd när jag slog på mobilen och Linnea hade messat att hon inte ville väcka mig men hade tänkt komma med en tårta och sjunga. 

Men eftersom det var så fördraget så ställde hon den ute och messade. 

Jag blev verkligen så rörd över detta och en sådan fin gest. 

Tack igen. 

Kokade mig lite kaffe och satte mig ute och lyssnade på videohälsningar som jag fått av Sverige. 

Blev rörd utan att bli ledsen. 

Tog det sedan lugnt hemma. 

Hade fått instruktioner att komma ner till Hanna och Lasse strax innan 12 så fixade mig lite här hemma. 

Promenerade så nerför backarna och nu kan ni tro att jag var galet stissig!

Supernervös faktiskt ☺️

Och väl framme hos dom så kom Choo och så åkte vi. 

Nu var det många fjärilar i magen- jag kunde knappt prata vilket inte är likt mig!

Så var vi så framme och detta hade jag aldrig trott. 

Pimalai. 

Ett superflott ställe, oj oj oj!

När jag kom till bordet så väntade det både blommor och champagne. 

Jag blev helt mållös. 

En sådan lycka och ynnest att få sitta här och skåla med goda vänner. 

Det togs in en tryffelpizza som var supergod. 

Jag fick en present (som om detta inte var nog). 

Och mer goda viner och en sagolikt god pasta. 

Och dessert i form av en espresso martini. 

Väl nöjda efter många härliga timmar så var det så dags att fara hemåt. 

Nästa stopp blev hemma hos Hanna och Lasse och här väntade en present från Therese och Nettan. 

Tack snälla ni. 

Och ett konstverk från min lilla Charlie. 

Nu var det tydligen dags för nästa grej och vi promenerade ner på stranden. 

Det blev självklart en Margarita på stammisstället. 

Och plötsligt så hör jag grattissång och när jag vänder mig om så står gänget där. 

Jonas och Linnea med barn och hund, Thomas och Johanna med barn och Mona. 

Vilken överraskning och lycka!

Jag blev så paff!

Och sedan så var det dags att röra på sig igen och gå mot middag som blev på Joe Texas. 

Det blev ändå en hyfsad tidig kväll vilket var skönt för vi hade ju hållit igång hela dagen. 

Hanna följde sedan med mig hem och sov här. 

Så mysigt och härligt att inte behöva somna ensam. 

Vaknade upp lite trött men supertacksam och glad i hela själen. 

Jag kände mig så omgiven av fin kärlek och uppvaktning. 

Stort som smått. 

Nu sitter jag på altanen och tänker tillbaka på allt. 

Vilken oförglömlig dag och kväll!

Är helt golvad. 

Stort tack alla och ett speciellt stort tack till Hanna och Lasse som fixat allt så bra och överraskat mig totalt. 

Det glömmer jag aldrig ❤️