Johan gästbloggar - välkommen!

Hej hej alla goa vänner där ute i cyberrymden!

Oj va gammal jag känner mig nu med ord som cyberrymden 😜

Men en har ju ändå hunnit fylla 49 år………tänkte passa på att berätta lite om den senaste tidens jobb eftersom det kommer att ske en liten förändring inom en väldigt snar framtid.

Jag tänkte börja med att backa bandet hela vägen till året då Noah föddes, 2008, då halkade jag på ett bananskal och snubblade bort från den enormt lukrativa privata marknaden och hamnade istället inom non-profit. Även kallat ideell sektor och även kallat civilsamhället, gemensamt för alla dessa namn är att det går ut på att jag skulle försöka göra världen lite rikare för invånarna som har det lite sämre eller en del utmaningar i livet, att liksom återinvestera ”vinster” i verksamhet, istället för som tidigare, göra redan rika personer lite rikare. 🤠

Många olika branscher har det blivit och många olika verksamheter, men det som riktigt sög tag i mig var när jag fick börja att jobba internationellt igen, ni som var med för ett par år sedan vet att jag drev några olika projekt på The Hunger Project Sverige, bland annat en fantastisk verksamhet i Mexiko som fortfarande ligger mig mycket varmt om hjärtat, även Etiopien, Uganda och Indien var platser där vi var verksamma. 

Men som många andra saker hade även detta ett slut, personerna som varit hemma ett tag med sina barn kom tillbaka och mitt vikariat löpte ut.

Då kom en ny fantastisk möjlighet för mig där jag kunde fortsätta arbeta internationellt, än mer dessutom och i fler länder. Jag fick en tjänst på IOGT-NTO-Movement där jag började med att ansvara för Kenya, Uganda, Rwanda, Tanzania i Östafrika samt Montenegro och Bosnien på Balkan. Av lite olika anledningar så utvecklades det även till Sydostasien och Laos, Thailand, Vietnam och Kambodja.

Så ni som följde vår lilla safarisemester i Tanzania för en liten tid sedan vet också att jag jobbade en hel del när vi var där. Allt började redan med att jag den 17 mars flög upp till Chiang Mai för ett partnerbesök.

 
APCYF heter dem och deras verksamhet går ut på att ge;

Hjälp, stöd, utveckla potential och främja lärande för barn, ungdomar och familjer till migrerande arbetstagare för att uppnå ett bättre liv. Se till att barn får grundläggande mänskliga rättigheter inom områdena utbildning, hälsa och personlig status.    

Förutom min naturliga roll som är att kontrollera finansiering samt stötta med finansiell rådgivning fick jag även vara med på ett besök långt uppe på berget där många av de vi jobbar med bor. Det var en återkommande tillställning där barnen spelar upp en teaterföreställning om hur det är hemma när man växer upp i en familj med en missbrukande förälder, enormt gripande och ett bevis på hur vi som liten organisation faktiskt kan göra skillnad på små undangömda platser i världen.
 
Efter 5 dagars hårt arbete med väldigt långa dagar så var det dags att resa tillbaka till Lanta, packa om väskan och dagen efter att ge sig av mot Tanzania. Det fina nu var att familjen skulle med.

I Tanzania hade jag två partnerbesök att genomföra men först måndag på vårt lokala kontor och lite teambildning med mina fina kollegor, alltid lika trevligt.

Tisdagen besökte jag en organisation som heter ICCAO och deras verksamhet går ut på att;

Integrating Capacity and Community Advancement Organisation (ICCAO Tanzania) är en ideell, icke-statlig ungdomsledd organisation dedikerad till att arbeta med ungdomar, inklusive tonårsflickor och unga kvinnor, på utveckling, genus och hälsa genom förespråkande och utvecklingsprojekt.

På ICCAO Tanzania tror vi på ungdomens kraft att driva positiv förändring och forma framtiden för våra samhällen. Genom våra initiativ och program ger vi unga människor möjlighet att utveckla sina färdigheter, uttrycka sina röster och bidra till utvecklingen av ett mer inkluderande och välmående samhälle.

Hur fantastiskt är det inte att få vara en del av detta arbete? Jag blev otroligt rörd när de berättade om allt fint de gör för framförallt ungdomar och unga tjejer. Det är en enormt utsatt grupp som inte har det enkelt i livet.

Dagen efter var det dags att åka till TPHO eller TPHA som de fortfarande heter på Google. Deras verksamhet går ut på att; Tanzania Public Health Association (TPHA) bildades 1980 med syftet att främja hälsa och förebygga sjukdomar i Tanzania, genom förespråkande för sunda folkhälsopolicyer och praxis och för en hälsosam livsstil. Föreningen lockar multidisciplinära läkare och många andra som är intresserade av folkhälsa och lösningar på hälsorelaterade problem. Projektet som vi driver just nu är ett alkoholrelaterat projekt som har en målsättning att genom utbildning och information genomföra samhällsåtgärder mot alkoholskada, både inom familjer men även i samhället generellt.
Efter dessa tre dagar så stundas det påsk och ledighet, men det har ni redan fått läsa om så ingen mening att jag drar det igen, men vi hade en underbar tid tillsammans. Jag fortsatte att jobba några timmar här och där veckan efter påsk men den 5 april var det dags att skiljas åt, vi flög tillsammans från Tanzania till Nairobi och där klev Stina och Noah på flyget till Bangkok medans jag klev in i Kenya.

Jag fick två dagars helg med mycket förberedelser inför en mycket intensiv period framför mig, men jag lyckades att få till en frukost med min goda vän, mentor och förebild; Terje A. Width på söndagens morgon. Vi kunde konstatera att vi inte setts sedan den där dagen jag skrev om i början av texten, 2008 när jag lämnade London. Det blev ett mycket spännande möte där vi kunde uppdatera varandra på att allt intressant som hänt sedan dess.

Då kör vi vidare och nu går det undan, veckan framför mig hade jag 5 partnerbesök i 3 olika länder på 5 dagar. Let’s go!

Måndag så begav jag mig till NCDAK, de jobbar med; Non-communicable Diseases Alliance Kenya (NCDAK) är det nationella paraplyorganet för alla organisationer, patientgrupper, icke-statliga organisationer, CBOs och professionella föreningar som är involverade i förespråkande, förebyggande, kontroll, vård och rehabilitering av personer som lever med eller riskerar att utveckla NCDs. Och vårt projekts målsättning handlar om att; stärka kapaciteten hos civilsamhällesorganisationer och andra intressenter att förespråka för minskning av alkoholmissbruk i Kenya. Projektet genomförs i fem län i Kenya, nämligen Nyeri, Vihiga, Taita-Taveta, Kisii och Nairobi.

Tisdag var resdag, vidare mot Rwanda och där mötte jag upp en kollega från Tanzania som jag inte träffat tidigare, Didas, en enormt kunnig och kompetent person. Onsdag morgon var det så dags att åka till nästa partner som heter RGGA, det står för Rwanda Girl Guides Assosiation. Deras verksamhet går ut på att;    

Att göra det möjligt för flickor och unga kvinnor att skaffa sig färdigheter som leder till deras utveckling och självständighet. Tyvärr dödades många rwandiska flickguider under folkmordet på Tutsi 1994, och uppenbarligen förstördes organisationens infrastruktur.

Förutom att utbilda våra medlemmar i alkoholrelaterade frågor, är Girl Guides utbildade och bemyndigade att göra samhället, ungdomar, föräldrar och lärare uppmärksamma på effekterna av alkohol och droger samtidigt som de uppmuntrar dem att samarbeta med polisen för att stoppa handeln med illegala drycker och droger. Problemet med drog- och alkoholmissbruk i Rwanda är extremt komplext. Det slutliga målet är att öka medvetenheten för att minska mängden droger och alkohol som konsumeras av ungdomar i och utanför skolor. Under tre år har programmet i hög grad påverkat livet för tusentals ungdomar, barn, föräldrar och lärare som bor i interventionszonen.

Ungdomarna har anammat ett nyktert liv så att de kan avsluta sina studier och få ett drägligt liv. Föräldrar och lärare har också minskat konsumtionen av illegala droger och alkohol för att kunna försörja sina familjer och skydda dem från våld.

Efter att få höra om den brutala historien från 1994 och hur det ser ut idag med människor som lever sida vid sida så var det både med vemod och nyfikenhet jag begav mig vidare. Ett par dagar senare skulle jag nämligen besöka UGGA, motsvarigheten i Uganda, men först hann jag med en kopp av Rwandas berömda kaffe, och halleluja vad det var gott.

 
Torsdag och en riktig höjdpunkt i min karriär, jag fick besöka parlamentet i Uganda och där fick jag träffa en högt uppsatt person inom hälsoministeriet. Vad som sades håller jag mellan oss, men det blev både en del skratt, en del allvar, en historia om en smugglare som också var i rummet, men framförallt en möjlighet till ett officiellt möte senare i år, allt tack var att jag tog chansen, man måste våga för att lyckas.
Fredag så var det således dags att besöka UGGA; Uganda Girl Guides Association:

De driver ett antal program och kampanjer som syftar till att främja tillväxt och utveckling för flickor och unga kvinnor. De tillhandahåller icke-formell utbildning, utbildningar, opinionsbildningskampanjer och gemenskapsuppsökande som kretsar kring frågor som påverkar dem som människor och inom de samhällen där de bor med det övergripande målet "Förbättrad hälsa, social och ekonomisk försörjning för unga kvinnor och män mellan 10-20 år fria från alkoholens negativa effekter".

 
Sista besöket på denna resa var en organisation i Uganda som heter UAPA; Uganda Alcohol Policy Alliance (UAPA) är ett nätverk av civilsamhällesorganisationer (CSO) som startade 2011, för att förespråka reglering för att minimera alkoholrelaterade skador i Uganda.

Det här är organisationen som ordnade och fick till mötet på torsdagen veckan innan, anledningen till att det är så extremt viktigt är att för första gången så finns det en möjlighet till att få en lagstiftning kring alkoholrelaterade frågor i Uganda, det existerar nämligen inte idag. Vem som helst kan när som helst köpa och konsumera alkohol. Uganda är rankat bland de mest alkoholkonsumerande länderna i Afrika med en rapporterad alkoholkonsumtion per capita på 9,5 liter, mycket högre än 6,3 för den afrikanska regionen. Dessutom har nästan 10 % av ugandierna i åldern 18 år och äldre en alkoholmissbruksstörning.

Personen som jag träffade har ett indirekt nätverk där han kan nå ut till 21 miljoner människor och de kan i sin tur påverka beslutsfattarna, men hur det går kommer tiden att få utvisa. Vad lagförslaget går ut på är iallafall delvis och framförallt att:

Syftet med lagförslaget är att reglera tillverkning, import, försäljning, konsumtion och reklam för alkoholhaltiga drycker; att förbjuda försäljning av alkoholhaltiga drycker till personer under arton år.

Det var allt från mig den här gången, jag hoppas att det här har varit intressant och med det sista stycket ovan så säger jag nu hejdå till mitt tidigare arbete med att göra välden till en lite bättre plats för människor. Nu kommer en ny era ta vid och mer om det vid ett annat tillfälle.

I morgon är det 1 maj och då är det många som demonstrerar, eller är det fortfarande någon som gör det? Själv ska jag jobba lite och förbereda en del kommande resor & utmaningar. Det vankas även tacoonsdag och mitt uppdrag är att hitta avocado 😻

  
Till top