Ett omtumlande dygn

Hej hej

Än en gång har vi fått vara med om när livet kan ändras på en sekund och olyckan är framme. 
Dagen igår började som vanligt med morgonkaffe, Noah åkte till skolan  och Johan hade precis kommit hem från träningen och satt och pustade i soffan. 
Vi har haft problem med vårt avlopp och så knackade det på dörren och thailändaren som vi hyr av stod där och sa att han ska fixa vårt  avlopp. 
Med sig hade han massa kemiska grejer och gick till badrummet för att påbörja sitt jobb. 
Vanligtvis brukar Johan vara nyfiken och stå och kika när det är något som ska fixas i lägenheten men denne gång så var han helt slut efter sin träning så han orkade inte resa sig. 
Jag sitter på balkongen och plötsligt hör vi en sådan smäll att vi tror att någon slags bomb exploderat blandat med ett fruktansvärt skrik. 
Usch mår illa bara jag skriver detta då jag hör hans skrik i huvudet. 

Jag vet inte hundra hur detta gått till men förmodligen så har han hällt alldeles för mycket kemikalier i toan som när det möter vattnet exploderar. 
Han står med ansiktet ner mot toan när han häller och allt exploderar i hans ansikte. 

Det uppstår självklart en paniksituation och ner med hans huvud och ansikte under vår vattenkran i köket för att spola spola. 
Jag vet att hans thailändska syster bor här så jag springer dit och hon kan inte ett ord engelska och jag tappar den thai jag kan. 
Ambulance ambulance hospital NOW! Och hon får panik även hon. 
Till sjukhuset kom han och kvar står jag och Johan och känner oss helt traumatiserade. 
Vad hände? Hur mår han? Kommer han bli blind? Kommer ansiktet repa sig?
Tusen frågor blandat med att vi inte vågar gå tillbaka in i lägenheten. 
Vad har exploderat? Vad har vi blivit utsatta för? 
Vi väljer då att  hoppa i poolen ifall något av detta fastnat på oss. 
I en krissituation gör man saker i bara farten.

Sedan virrar vi bara runt, vem ska vi ringa? Vem kan hjälpa oss?
Jag kommer då på att nedanför oss bor en amerikan som är gift med en thai. 
Vi springer dit och ber om hjälp och han kommer på studs med oss. 
Han är även en gammal NAVY-soldat och krigsveteran och detta märktes. 
Han tog befälet och säger han ska scanna av lägenheten. 
Han vet precis vad som hänt. 
Han får även tag på de thai som äger marken som kommer hit. 
Det blev olika bud men klart var att vi inte kommer kunna bo kvar. 
Även alla grejer, alla produkter värda tusentals kronor och alla kläder som låg i anslutning till badrummet måste kasseras. 
Det började senare pratas om sanering och att vi efter det ev kan flytta tillbaka. 
Men vi måste hitta någonstans att bo några dagar. 

Här kommer alla fina vänner in. 
När man befinner sig på andra sidan jordklotet och det händer något sådant blir vi alla en familj. 
De som är på plats slutet verkligen upp och alla villl hjälpa. 
Anna som erbjuder oss boende och samtalsstöd . Amelia som erbjuder att Noah får bo hos dom. Tomas och Johanna som finns där helhjärtat. Rihanna som även erbjuder oss boende. 
Min Emma hemifrån som swischar mig 500 för att köpa det som saknas ❤️
Jag hör alltid av mig till henne när något händer, det är liksom inbyggt i mig. Hon hade inte alls behövt swischa men så är hon som person. (Förlåt till er där hemma som inte fick något samtal men det fanns inte tid och ork till det, till slut orkar man inte berätta allt om och om igen. ) 
 
Mitt i allt snurrar även oron för vår manager. 
Såklart. Det går inte att mäta i den ekonomiska förlust. 
Fy fan mådde illa konstant hela dagen. 

För att göra denna hemska historia kort så fick vi senare under dagen veta att hans ögon klarat sig och tack vare den snabba insatsen och sjukhushjälp så klarade han sig otroligt väl med tanke på hur hemskt detta hade kunnat sluta. 

Tog en otroligt stärkande dusch hos Anna och satt sedan och pratade och pratade. 
Jag berättade nog samma grej flera gånger. 

(null)

Och sedan flyttade vi alla tre in hos Rihanna där vi sov inatt och jag tog en kväll med Johanna medans grabbarna var hemma i huset som blev vårt tillfälliga boende. 

(null)

Oklart varför jag valde att fota både Annas och Rihannas pool men som sagt. 
Hjärnan agerade lite annorlunda. 

Idag fick vi veta att lägenheten sanerats och vi har kunnat återvända. 
Lite olustig känsla fortfarande men Johan har gått igenom varje millimeter i hela lägenheten och även svabbat. 
Vi får lita på att detta blir bra. 
Nu blir det att kolla med försäkringsbolaget om vi kan bli ersatta med allt som vi har förlorat. 

Men! Det viktigaste är att denna historia fick detta avslut. 
Tacksamheten är stor, jag tackar Gud för att Johan inte stod bredvid när det exploderade. 
Lärdomen är stora, tyvärr saknar många thai en kunskap och saknar säkerhetstänket. 
Gör saker själv som någon annan borde ha gjort. 
Viktigt att lära sig nödnumret i Thailand utantill och alltid ha det inlagt i mobilen. 
Många tankar och känslor är det i kroppen och vi känner oss helt slut. 
Samtidigt som det infinner sig en fin känsla kring alls de vi har runt oss. 
Oerhört tacksam över det
❤️

Till top