Hej från Thailand
Så var så dagen här och vi är nu tillbaka i vårt Thailand!
Vi tar resan ner lite kortfattat.
Det är verkligen lite olika saker som man kan oroa sig inför när man ska åkatill ett annat land under en lång tid och allt vad det innebär.
Om vi räknar bort själva flygrädslan så hade jag denna gång två orosmoment- som sedan blev tre haha.
Nummer ett var alla mina sprutor som är en kylvara och som måste vara med ombord i särskilda väskor som ska hålla kylan på långflyg men som håller x antal timmar.
Problemet var att de väskor som finns var för små för mina nya sprutor så de rymdes inte i kartongerna så jag fick hälla ut allt i påsar och ha i kylväskorna.
Jag vet att de måste ligga i sin förpackning där det tydligt står vad det är så där var min första gnagande känsla.
Men inga problem på Arlanda!
Där var det någon annan i familjen som utmärkte sig istället.
Plötsligt hör jag hur Security gastar: vems är saxen och ser hur de tar upp denna ur Johans handväska.
Jag avlägsnade mig snabbt diskret.
Vem råkar ta med sig en sax??
Om vi övriga i familjen skrattade…
Allt flöt på bra sen och jag messade nära och kära att allt gått bra.
När det var en stund kvar till avgång gick vi så mot gaten och passkontroll.
Johan först och ut på andra sidan och sedan var det min och Noahs tur.
Här uppstod det direkt ett stort problem.
Noahs pass gick inte igenom och gick varken scanna eller att han fanns med i systemet.
Här blev det genast pådrag.
Är passet förfalskat?
Detta tog låååång stund och ni kan tro min puls gick upp.
Jag hann tänka en hel del tankar.
Till slut enades de om att passet var äkta och vi kom igenom.
Jag frågade: kommer detta vålla problem i andra länder men det trodde de inte 🙄
Nåja ombord kom vi och vi satt vid nödutgången så fick sitta med flygvärdinnan.
Flög Finnair till Doha.
Vi hade kvar voucher från pandemin så det var dags att utnyttja det.
Så trevlig och härlig flygvärdinna.
Hon berättade att de tappat 15 betalande passagerare som inte kom med planet då de haft passproblem…
Vi bara tittade på varandra och tänkte vilken tur vi kom med.
Flygresan gick bra.
När vi landat sa flygvärdinnorna till varandra: vi överlevde. Den var lite otippad.
Vår pratglada flygvärdinna berättade sedan hur rädda de är för terror och funderar på att sluta jobba med detta.
Ja vad ska man säga.
Nåja. Allt flöt på i Doha och sedan sov vi flighten till Bangkok.
Nu var jag orolig för två saker: Noahs pass och sedan immigration.
Första gången vi flyger med ett re-entry, dvs att vi ansökt om att få åka in på vårt uppehållstillstånd då Johan har arbetsvisum.
Immigration är alltid immigration men det gick lysande.
Bäst hittils. Vi blev välkomnade tillbaks med leenden och godis.
Och passet fungerade igen.
Pjuh.
Blev några timmars väntan i Bangkok och när vi så landade i Krabi kom alla känslor på en och samma gång.
Vår taxichaufför kom med raska steg och ropade Finally back!
Vi blev så glada.
Och så klev vi ut från flygplatsen och gick in i den berömda Thailandsväggen.
Alla dofter! Värmen! Alla ljud!
Oh vad det spritte i kroppen.
Satt hela taxifärden och bara insöp allt.
Känslan var: nu har jag kommit hem.
Så checkade vi så in i huset som vi lämnade i maj.
Jag har redan packat in allt i garderoben.
Klockan är 23:30 men vi är ju inne i helt fel tid.
Känner mig inte något sovtrött.
Nu längtar jag tills imorgon!
Då blir det till att fånga dagen på riktigt.
Nu ska jag fortsätta greja här.
Ps jag svarade på några frågor i inlägget under.
Hörs säkert imorgon med massa Thailandsuppdateringar!