Kräftor och avsked
Vad tror ni att jag gör nu?
Jo men det är väl givet.
Morgonkaffet är upphällt och nu har jag min lilla stund.
Låt oss kika på gårdagen!
Snacka om att min motivation med att gå ut och röra på mig sjunkit drastiskt här i Sverige.
Jag som älskar mina morgonpromenader drar mig och den dagliga rutinen har verkligen uteblivit.
Igår så kände jag fick att nä nu måste jag bege mig ut.
Tog mig en annan runda och som alltid ser jag något som jag vill fota.
Denna gång detta fönster som jag tycker är så vackert med det gröna men det var vasen som fångade min blick.
Så fin!
Det blev dock en kort runda om sanningen ska fram för fy så jag frös!
Kändes verkligen som höst och rusk.
Så jag skyndade mig hemåt igen.
Att ta itu med promenaderna får helt enkelt bli senare.
In i värmen igen.
Just nu ser det ut så här hemma.
Massa kartonger överallt med saker som vi klickat hem inför Thailand.
Som här linser som ska täcka hela perioden.
Det blir mycket utgifter på en och samma gång. Pjuh.
Vissa saker vill vi ändå ta med oss härifrån som linser till mig och Noah, vissa produkter osv osv.
Vill ni följa med på vår packningsresa eller är det bara superointressant?
Om sanningen ska fram är det först nu jag tlllåtit mig att på riktigt längta till Thailand.
Det har varit så många pusselbitar som måste lösas, hinder på vägen och när jag blev så här dålig var jag livrädd över att vi faktiskt inte skulle komma iväg.
Men nu så.
Fick dessa bilder igår av min vän Caroline som valde att stanna kvar på Lanta med sin familj nu över sommaren och inte åka till Sverige som de flesta gör.
Som jag längtar tills vi ses.
Och när jag såg dessa bilder fylldes jag med en sådan värme!
Tror ni morgonpromenaderna kommer kännas lättare?
Men nu fokuserar vi på Sverige så låt oss återgå till gårdagen.
Min fina vän Camilla kom för en sista kväll tillsammans.
Jag fixade här hemma och när jag funderade på vad jag skulle bjuda på så var det ett lätt val.
Det är ju så gott med kräftor och jag måste ju passa på!
Men först lite gotta innan vi slog oss ner till bords.
Chips och dip. Oslagbart.
Som alltid en helt fantastisk kväll och tiden flög iväg!
Vi var ensamma hemma då Johan jobbade och Noah umgicks med kompisarna från konfirmationen.
När Noah kom hem så slog det mig när jag tänkte på hur kul det är att han träffat nya vänner via konfan att det var exakt så jag och Camilla träffades en gång i tiden.
Som tonåringar som lärde känna varandra i kyrkan.
Några år sedan men tänk vad fint att vi gjorde det och vad mycket vi hunnit med på dessa år.
Nu blev jag lite sentimental haha.
Nej nu ska jag dricka upp de sista kaffrdropparna och sedan ska jag bege mig mot tåget.
Nu väntar nya äventyr.
Mot Gävle!
