Omställningen

Heeeej

Oj redan lördag!
Precis druckit morgonkaffet, denna gång inomhus. 
Igår så gick jag ut på balkongen för att dricka morgonkaffet men den stunden blev inte långvarig. 
Som jag frös. Isvindar som kändes i varje led. 
Trots att jag satt med Johans vinterjacka ☺️

(null)

Jag ska vara ärlig med att jag haft en riktig Thailandsdipp. 
Jag har gjort den här omställningen förut men kan inte ljuga här och skriva att allt är underbart. 
I förrgår kväll kom tårarna. 
Kände mig så rörig inombords, huvudet kändes hjärntrött och det surrar av alla ljud som är konstant. 
Min sjukdom triggas av omställningen från en enorm värme med 80% luftfuktighet till detta. 
Vilket spädde på min inre ångest. 
Jag vet dock hur viktigt det är att vara snäll mot sig själv och tillåta sig själv att ta det lugnt och att man inte MÅSTE ändra på sig för att anpassa sig till det svenska samhället. 
Vi har levt i ett totalt annorlunda samhälle under lång tid där det stressfria lunket är dominerande och det vore nästan konstigt om detta gick helt smärtfritt. 
Känner mig nästan som en buddistisk munk som plötsligt släppts ut vind för våg ☺️

Igår så tog jag nya tag!
Hade en mycket efterlängtad kompisträff med min vän Camilla som jag inte träffat sedan augusti. 
Jag messade och frågade vart vi ska ses och hon svarade att vi kan ses på Sjöstadens skybar. 
Så passande för så här nära bor jag den. 

(null)

Nu uppstod dock ett ytligt bekymmer. 
Eftersom vi lämnade Sverige i högsommar så packade ju inte jag med mig kläder anpassade för mer kyla. 
Så min resväska som jag lever i nu innehåller bara tunna sommarkläder och svala Thailandskläder. 
Lite för kyligt att glida ut i en hawaiiskjorta och shorts. 
Så jag fick helt enkelt bege mig ut i Johans mysbyxor. 

(null)

(null)

Nog första gången jag går på en takbar klädd så. Men jag låtsades att jag är en sån där hurtig träningstjej som alltid är redo för ett träningspass!

Promenerade så iväg. 

(null)

Lustigt hur hjärna och sinne funkar. 
Det prasslade till i busken och jag hoppade genast till, vad var det där, en apa?
Det var bara en kopplad hund som nosade i en buske och ägaren kollade frågande på mig: är du sååå hundrädd? 😂

I alla fall. 
Det blev några mysiga timmar med min Camilla. 
Vi konstaterade att vi nu känt varandra i 30 år!
Så värdefullt. 

(null)

Var hemma redan till 18. 
Noah var med sina kompisar "hemma i vårt område" och på fritidsgården. 
Johan var iväg med jobbet på AW men kom sedan hem och vi beställde hem indiskt med Foodora. 
När den kom var maten iskall!
Vi sa då båda, oj vad vi saknar vår Lantafoodkille som alltid punktligt hjälpte oss med mat och till och med bar in den. 
Som vi blev vän med. 
Ännu en kontrast. 

Nu är det som sagt lördag och denna dag ser jag så mycket fram emot!
Vi ska börja med att åka till HM, jag behöver uppgradera garderoben och köpa mig ett par byxor och kanske en kofta. 
Sedan ska vi träffa våra Lantavänner Kicki och Freddan!
Som jag längtat efter det!
En del av vår Thailandsfamilj. 
Vi lärde känna varandra under vår första longstay på Lanta. 
Här en gammal bild på det. 

(null)

Ska som sagt bli så härligt att ses igen!
Imorgon väntar också en spännande dag men mer om det senare. 
Hoppas ni inte tycker jag gnäller, det känns bara dumt att inte vara helt ärlig. 
Självklart är Sverige ett fantastiskt land och det är så mysigt att träffa alla nära och kära igen. 
Men jag är inte mer än en människa som känner väldigt mycket. 

Nu frukost, grovt bröd med ägg och kaviar. 
MUMS!

Ha en underbar helg! 

#1 - - Thessresaa:

Så öppet och ärligt skrivet om omställningen, den är verkligen enorm och man får känna så som du gör! Det var det ngn klok vän till mig som sa när jag kände samma🤗❤️ vi är bara människor.
Vilken lycka det är i livet att ha haft en vän i 30 år! Jag och Nettan har oxå känt varandra i över 30 år och det är så häftigt!
Hoppas du hittade ngt snyggt o värmande o han nu en toppenkväll med vännerna.
Puss o kram

Svar: Vet du förstår var så skönt att ringa och ventilera med dig ❤️
allenheim.blogg.se

#2 - - Susanne:

Hej,
Det är inte konstigt att du känner så efter den långa tiden i värmen och den sköna stressfria lunken på Lanta. Jag brukar tycka att det är jobbigt att komma hem efter sex veckor i Thailand så hur ska du då inte känna det efter nästan ett år där.
Visst är det värdefullt att ha vänner som man har haft länge. Jag har också några vänner som jag haft väldigt länge. Min mans syster är en av mina bästa vänner som jag har haft lyckan att ha i över 40 år.
Ha en underbar helg du med!

Svar: Fina Susanne- blir alltid glad när du kommentarer. Och precis, efter en semester brukar det ju bli en omställelse så inte så konstigt allt känns upp och nervänt ❤️
allenheim.blogg.se

Till top