En längtan som gör ont
En längtan som nästan smärtar efter livet i Thailand.
Just denna period är så speciell för oss och nu fylls sociala medier med fantastiska bilder då flera vi känner nu åkt ner.
Unnar dom det alla dagar i veckan så är inte det men jag skulle bara vilja söka upp närmsta plan och åka NU.
Göra om allt precis som det var en gång till.
Jag älskar tiden i lågsäsong. Den är så oerhört speciell också.
Jag är så glad över alla minnen som jag har här i bloggen.
Tittade igenom bilderna och kände verkligen känslan.
Jag kommer lägga upp lite tillbakablickar här för det gör så mycket för mig själv.
Den magiska känslan när planet går ner för landning och man vet vad som väntar och den berömda väggen.
Första turen och susa fram.
Alla kära återseenden.
Kaffet på altanen.
Morgonrundan och solnedgångar.
Alla vänliga människor vart man än är.
Det förväntansfulla med ett nytt skolår och för oss var det även extra spännande med Sofia distans och hur det skulle fungera.
Och det var ju verkligen en positiv erfarenhet.
Guldkornen i vardagen.
Det enkla som ändå är så fantastiskt.
Att på riktigt vakna varje dag glad med helt annan energi och krafter.
Art fixa och greja hemma och göra det till ett hem.
Att ibland lämna ön hur fantastisk den än må vara.
Minns med glädje Bangkok och när vi bilade Ban Phe-Koh Lanta.
Ett fint litet äventyr.
Att träffa nya vänner som får en speciell plats i hjärtat.
Så fantastiskt med alla berikande möten.
Och självklart återse alla fina vänner som man upplevt så mycket med.
Dela solnedgångar, promenader och livet ihop.
Fira födelsedag och skapa minnen med familjen.
Vi tre ❤️🙏🏻
Alla turer och utflykter.
Den thailändska vardagen.
Älskar den.
För att inte tala om all mat.
Åh vad jag saknar den.
Det är så lustigt för efter ett tag i Thailand så blir man ju så oerhört glad över något västerländskt.
Nu är det helt tvärtom ha ha.
Detta var bara ett litet axplock ur minnesbanken och från hösten.
Mer kommer 😍😍😍
