Min årssummering 2024
Och hur gör man det på bästa sätt?
Jag är verkligen så glad och tacksam över att jag har min lilla blogg där jag dokumenterat så mycket även om allt så klart inte hamnar här.
Men låt oss kika tillbaka på året som varit.
Det nya året skålades in på Lipe.
Vad tycker ni om nyår?
Jag kan tycka att det känns så oerhört laddat med både en förväntan och kanske lite fasa vad det nya åter kommer innehålla.
Vi fick en fin vinter och vår.
Jag sammanfattar i bilder.
Vårt familjeliv i Thailand varvat med besök från Sverige.
Resor, utflykter och vänskap.
Vår påsk och påsklov blev så otroligt speciell.
Från Thailand begav vi oss till Tanzania vilket på så många sätt livets resa.
Så tacksam och tänker tillbaka på denna resa så ofta.
Våren kom och det innebar många stora och viktiga beslut inför framtiden.
Här och nu bestämde vi oss.
Vi hade en plan och så skulle det bli.
Grundskolan gjordes klar med bravur.
Många fina stunder och minnen skapades.
Hem till Sverige vi så for.
Alltid med en extremt konstig känsla.
Mellanlandade hos familjen i Gävle.
Sedan en sommar av fint häng med vänner.
Men även stora beslut togs.
Allt enligt vår framtidsplan.
Vi sålde huset och flyttade till hyreslägenhet.
Inte ångrat mig en sekund.
Sedan kom augusti och min operation började närmade sig.
Efter ordination isolerade jag mig i tre veckor och lämnade inte lägenheten eller träffade någon.
Säg inte till mig att jag har svagt psyke efter detta.
Så kom så operations dagen och det blev en sex timmars lång operation där allt såg så mycket värre ut än de sett på röntgen.
Som de förvisso tog ett år innan och glömde ta en ny innan operation.
Sedan följde en tid med kaos.
Skickades hem dagen därpå med feber och inte kommit igång med att kunna kissa men det var platsbrist.
Sedan påbörjades mitt livs största mardröm.
Tålde inte morfinet så blev helt utan smärtlindring efter denna stora operation.
KS gick under jorden trots att Johan åkte dit fysiskt flera gånger och vädjade om hjälp.
Min ursäkt blev sedan att jag haft maximal otur då ortopederna var på semester.
Bullshit såklart.
Noll eftervård och konsekvenserna av detta kämpar jag fortfarande med dagligen.
Mitt i detta bestämde vi oss för att fullfölja planen.
Jag skulle till Thailand där jag mår som bäst.
Att fullfölja detta i en tid av stark smärta och ångest var en bottenlös panik.
Men jag behövde göra det.
Jag behövde hitta mina möjligheter till ett bättre liv.
Svagare än någonsin bestämde jag mig för att våga.
Evigt tacksam över Johan som var med mig en vecka och sedan världens bästa Therese som kom ner för att hjälpa mig.
Och äntligen en god vård och rehab.
Och sedan åkte de.
Först Johan och sedan Therese och Fia.
Men jag behövde vara stark och jag behövde se till att fixa det.
Och det har jag gjort.
Att vara så långt ifrån familjen och nära och kära och befinna sig på andra sidan ju jorden har varit en prövning.
Men prövningen har även varit för dem.
Jag drog på många sätt vinstlotten och får vara i Thailand.
Men jag har även kämpat med min rehab, stundtals ångest, egen rannsakan och ett försök att lära känna mig själv på djupet.
Förstå och sortera i den gigantiska ryggsäck som jag bär.
När jag försvinner här på mitt forum beror det alltid på mitt mående.
Jag kämpar enormt med allt jag tvingas vara med om men även att älska mig själv.
Jag är den jag är.
Jag är en otroligt känslig och inkännande själ, en extremt god människokännare men även en otroligt god medmänniska.
Jag vill se till allas bästa och glömmer oftast mig själv.
I mitt nya år så önskar jag mig ett lugnare inre och där jag påminner mig om att lyckas vara här och nu.
Mindre smärta och mer framgång i min rehab.
Där inte varje dag behöver gå ut på all smärta som fortfarande är och all oro att inte ha kommit längre fast jag kämpat så oerhört starkt.
Nu önskar jag er ett riktigt gott 2025.
Tack för att ni följer mig på min resa genom livet.
Upp och ner.
Era kommentarer och ❤️ betyder allt!
