Uppdatering mående

Heeeeeej

Från festligheter till ett träningsinlägg. 
Jag kom på häromdagen att det var ett tag sedan jag skrev en uppdatering kring hur allt går för mig i min rehab och träning. 
För att läsa tidigare inlägg så finns det under kategorin "att leva med RA". 
Det är mest för min egen skull jag skriver dessa, är så otroligt lätt att glömma hur allt har varit och vilka framsteg som görs. 
Sedan gillar jag att motbevisa de som tvivlar på klimatets betydelse 😉

Detta inlägg skrev jag i december och jag blir själv så ledsen när jag läser det: 
http://allenheim.blogg.se/2021/december/ett-tufft-ar.html

Det känns faktiskt helt otroligt att jag inte klarade av att ta ett enda simtag när vi kom till Thailand i november. 
Inte heller så kunde jag öppna en sodaflaska. 
Det har mot alla odds hänt otroligt mycket! 
Jag tränar fortfarande med PT tre gånger i veckan. 
Förutom det försöker jag övriga dagar att alltid gå en promenad. 
Sedan blir det ju mycket bad i poolen. 
Det bästa är ju att i huvudet och själen så mår jag så otroligt mycket bättre. 
Bara detta att kunna känna äkta glädje är så fantastiskt härligt. 
Det klart att det bidrar enormt över att inte ha samma smärtor och att den biten blivit så mycket bättre. 

Viktigt för mig är dock att poängtera att det ändå varje dag fortfarande är en kamp. 
Det går ju inte att komma ifrån att skadan redan är skedd och det känner jag av varenda sekund dygnet runt, och jag lider mycket av det. 
Jag kan omöjligt sova en hel natt och det tär. 
Men då jag vet hur fruktansvärt det var så hämtar jag kraft i det bättre måendet. 
Hoppas ni förstår vad jag menar, men jag har märkt att för varje uppdatering som jag gör kring allt så kommer det kommenterar in som missförstår allt, som tror att jag inte längre behöver opereras osv. 
Den biten går ju inte att ändra på. 

Senast idag så skrev jag till Huddinge för och se hur kön ser ut just nu. 
Där kommer jag få min armbågsprotes och övrigt på SÖS.
Privat är det frustrerande att inte få ett datum, hela framtiden ställs på sin spets och inget går att planera. 
Samtidigt som jag känner att det kroppsligt finns en tidsfrist, det märker jag tydligt. 

Jag är väldigt stolt över mig själv, att vi åkte hit, tog vårt egna beslut och makt över vårt liv. 
Det har verkligen räddat mig på så många plan. 
🙏🏻
(null)

(null)

(null)

Kommentera här: